Oj, det var ett tag sen sist, right? Tja, i natt är jag vaken och trött, vilket innebär att jag får en hel del gjort. Jag har ju tagit mig tillbaka hit, är inte det ett bevis på hur oerhört ansvarsfull jag blir på nätterna?

Av någon anledning koncentrerar jag mig bättre när jag är trött. Därför tog jag mig äntligen tid att sätta mig ner framför spegeln med:

- en pincett (en mycket fin rosa sådan som min bästa mamma gett mig i hopp om att jag lär mig använda den, antar jag.)

-en ögonbrynskniv (seriöst, jag ORKAR inte plocka alla sju miljoner extrahår som växer två meter utanför resten av ögonbrynet, så jag rakar av dem med min händiga rakbladsmojäng. De växer antagligen tillbaka snabbare efteråt men då jädrar åker de på en omgång till med rakbladsmojängen. HA.)

- en illblå eyeliner (jag ville ha en ögonbrynspenna för att kunna märka ut hur jag skulle plocka, men tyvärr hade jag ingen (läs: ser jag ut som en person som brytt sig om att köpa en ögonbrynspenna?) så jag använde nån asful knallblå eyeliner jag fått med nån sån där tjejtidning som jag läser ungefär en gång i kvartalet eller så. Det var... inte så snyggt, men det löste problemet okej.)

Nu har jag helt nya ögonbryn. Eller också inte, för jag tycker inte jag ser nån större skillnad. Eller ja, de är möjligen lite mer välskötta och lite mer formade, men å andra sidan är det inte så svårt att "forma dem mer" med tanke på att jag aldrig format dem överhuvudtaget. GASP!!1 Jag är en så okonventionell och utseendeslarvig person. Fast jag bestämde mig för att bli en lite mer, ehm, normal tonårsflicka under sommaren. Yeah right, haha. Nä men, jag har stört mig på eländet väldigt länge nu. Inte för att jag vet om det här gjorde så stor skillnad men ändå. Mina ögonbryn är helt enkelt efterblivna sedan födseln eller nåt i den stilen misstänker jag. Stråna är aslånga men bara för det är de också rätt glesa, så om jag ansar dem är jag rädd att få en massa skalliga fläckar som syns (heter det ens skallig när det gäller ögonbryn...?). Dessutom är de en aning osymmetriska (ena sidan har en skarpare böj än den andra, för att nämna nåt) vilket jag iofs försökte fixa men eftersom jag är ett sånt proffs så hjälpte det inte så mycket. Oh well.

Jag har varit ovanligt utseendefixerad idag. Jag målade alla mina naglar (yay för att mina skills blivit bättre så att det går snabbare och blir snyggare) och jag upptäckte att den nya lackfärgen jag köpte häromdagen var betydligt snyggare än de jag köpte för några veckor sen och failade med. Det är typ... blågrönaktigt. Jag har fixerat mig lite på kallare färger, försöker komma på nåt som passar med min hudfärg lite mer. Inte för att jag vet VAD som passar min hudfärg och inte, förutom att jag vet att mitt hennahår ser lite weirdo ut på mig. Det skiter jag dock i för jag gillar mitt hår. Humph. Och på tal om mitt hår går jag runt och är nöjd med det även när det ser ut som skit numera, bara för att det äntligen börjat komma förbi midjelängd, vilket gör mig glad. Om jag har tur kanske jag har nått min första mållängd (till svanskotan ungefär) om några månader... till jul eller nästa år kanske.

Åh, förresten, jag ska börja lära mig japanska hade jag tänkt mig, så jag har letat fram en gammal mp3-spelare som mamma gav mig för hundra år sen, och nu proppar jag den med japanska ljudböcker och förhoppningsvis snart såna där lär-dig-ett-språk-yay-podcasts eller nåt. Jag hittade en internetsida (alla mina tankar kommer från interneeeeeeeeeeeeeeeet!!!!!!!1)  om sånt, och de påstod att man kunde lära sig fort genom att omge sig själv med det nya språket. Det låter vettigt, och det kan ju knappast skada att lyssna på en japan som jankuttaar (jag har ALLTID velat använda det uttrycket!) om varierande saker jag inte förstår medan jag går till jobbet. Om inte annat lär jag väl lära mig hur språket låter, och jag snappar upp ord samtidigt. Yaaay.

Jag har upptäckt att mitt ljudbokslyssnande gör mer än roar den engelsktalande litteraturdelen av min hjärna. Det får mig att göra en hel del vettiga saker. Varför? Därför att jag absolut inte kan sitta och bara lyssna, utan jag måste sysselsätta mig med nåt annat samtidigt för att inte få psyk.

Så vad gör jag? Jag tar långa promenader på minst en halvtimme varje gång bara för att kunna lyssna på ett kapitel. Yay för det, om det här fortsätter kommer jag att bli jättepinnig om några månader.

Men jag är lite petig med vad jag kan göra samtidigt. Jag kan inte läsa, för min hjärna kan bara hantera en språklig handling åt gången. Däremot kan jag räkna matte, för det är inte bokstäver utan siffror. Variabler är siffror. Alla vet att x y z INTE ingår i alfabetet, duh.

Detta leder till att jag tyvärr inte kan ägna mig åt att plugga biologi, kemi och spanska medan jag lyssnar ljudbok. Så, om ni vill att jag ska sitta i timmar med era böcker helt frivilligt så är det bäst att ni börjar lära mig matematiska formler för att uttrycka egenskaperna hos citronsyracykeln! :p

Ibland vill jag strypa min hjärna. Jag har nämligen en idé till en fanfic (en sådan som jag vägrar låta folk läsa, höhö), men det är helt omöjligt att skriva ner det. Istället är den som en sorts följetong som jag tänker vidare på varje gång jag går ut med hunden. Låter en aning sinnessjukt, yes? Det är faktiskt väldigt intressant. Jag kommer på fortsättningar och bygger vidare på det, och ibland kommer jag på alternativa händelser och ser vilken som är bäst så jag kan bygga vidare på så intressant material som möjligt. Min hjärna är bra på sånt, men däremot är den väldigt dålig på att väl få ner det i text. När jag väl försöker skriva det blir det bara skit, och om jag inte skriver ner det VET jag att idén kommer bli kall och rutten efter ett tag så att jag inte ids fundera på den längre. Det suger. Jag har seriöst världens sämsta självdisciplin.

Jag har huvudvärk IGEN. Det hade jag igår också. Det suger. Jag tror det är spänningshuvudvärk, för oftast verkar min huvudvärk köpas i kombopack tillsammans med värkande käkar och ond näsa (!) på Pains'R'Us. Vette fasen varför jag spänner käkarna, men det är väldigt svårt att sluta och väldigt svårt att slappna av när jag väl gjort det. Jag har i varje fall inte synproblem, säger min optiker. Tror jag ska beställa en läkartid och kolla upp det ändå, man vet ju aldrig. Min önskning till i morgon är att sjukvården skulle bli lite modern och skaffa sig en email eller nåt där man kan boka tid. Jag hatar att prata med främmande i telefon, inte enbart för att jag alltid blir helt whoosh och glömmer bort vad tusan det var de sa i samma ögonblick jag lägger på. Det är... väldigt irriterande.

Mitt huvud i allmänhet är en aning whacky men det är väl som vanligt antar jag ^^

One goodbye for everyone

Old pair of shoes, the last place they were left

Out by the door, where they always were kept

Brown laces

We stand in line to hear the news

We've not been together since Christmas last year

Room full of children, all sad in the ear

Small faces

And church music playing

Playing

Our parents sleep and sleep

They don't remember the ones they have left

We find the magazines under your bed

Strange pictures

I play out in the street

And trip on the sidewalk all covered in blood

Tears not allowed, I pick myself up

No stitches

Absentee

Kýrie, eléison

Your memory

like disease holds on

The fallow has grown out again

And all, all the fields are yellow

Your CDs, car keys, diaries

My family kept these secretly

Your memory like disease

holds on

Absentee

Kýrie, eléison

Eléison, kýrie, eléison.

Emmy the Great. Hittade henne häromdagen och hon är nog det mest awesome jag hittat på Spotify på ett bra tag så antagligen kommer jag tjata om henne ett tag...

Det visar sig att Inlägg utan innehåll AB gick i konkurs i samma ögonblick jag fick en ny dator. Heja det. MEN. Jag har en ny dator :D En Acer Aspire M3400. Windows 7 och jag har slutligen blivit vänner. Det är slut mellan mig och XP. Och yay för att den här datorn har mer RAM, mer hårddisk, mer skills och mer bra saker i allmänhet än den gamla. Iofs hade jag säkert kunnat köpa en ettusenkronorsburk och ändå få en bättre dator än min gamla, med tanke på att INGENTING funkade på den. Ironin är att min gamla var en begagnad sak som jag köpte för just ett tusen kronor. Fast den var min buddy ett tag i alla fall. Nu har jag inlett ett förhållande med min nya Personal Computer istället.

SÄG HEJ TILL MIN NYA VÄN. Skärmen är dock inte en del av vårt förhållande. De tog ut en skilsmässa innan Aspire M3400 och jag möttes, så det så.

Ännu ett lov är nu nästan slut, och här sitter jag och har åstadkommit ingenting vettigt alls. Fast det hör väl till själva lovfenomenet lite grann antar jag. Jag borde henna mina hårrötter men vem bryr sig egentligen. Det kan jag göra sen, som nån dag när jag egentligen inte har tid. Jag har plockat ögonbrynen. Tyvärr syns ingen skillnad, för jag tillbringade evigheter med att plocka all fristående skogsväxt runt omkring dem, sedan var jag helt enkelt för utmattad för att fixa klart dem. Eller så kan det vara det faktum att jag började fantisera om att behöva gå till skolan med skeva osymmetriska och allmänt missbildade svarta snigelliknande hårväxter i fejset... nä, det var nog alternativ nummer ett.

Jag har Word 2010 nu, förresten. Jag brukade använda Word 2003 eller vilket årtal det nu var. Låt mig bara säga att 2010 och jag har haft en del slagsmål hittills. FÖRÄNDRING ÄR DÅLIGT.

Så. Eh, jag har nog egentligen inte så mycket att säga, så jag ska nog bara hålla klaffen nu igen. Vi hörs igen... om fyra veckor när jag kommer på att jag borde blogga igen.

Det är mystiskt att jag plötsligt skriver en miljon blogginlägg när jag inte har någon dator så att jag tekniskt sett borde ha FÄRRE möjligheter att blogga, eller hur? Låt mig kasta ljus på detta mysterium; jag bloggar för att JAG INTE HAR NÅGOT BÄTTRE ATT GÖRA. Se där. Den sorgliga sanningen är ute, eller hur?

Min fot beter sig konstigt. Den är inte stukad, tror jag inte, men den känns stel och värker ungefär som den gjorde när jag stukade den. Fast jag kan fortfarande gå på den och till och med stå på ett ben på den, men den känns skum, som sagt. Perfekt timing inför gympan i morgon. Heja heja! Vet ni vad som är störande med att trampa snett och sånt? Att det är en "olycka", så man har ingen att klösa ögonen ur som straff för att de irriterar en. Jag har försökt klösa på snön men den reagerar inte ens. Pfft.

Vad kan jag mer babbla osammanhängande om... ?

Nä jag vet inte. Hej då.

Något är fel med mig idag. Lista på saker som är fel:

- Min dator funkar inte.

- Jag har inte nog mycket pengar att köpa en ny dator.

- Jag får sitta och improvisera lösenord till, åh, bara ungefär alla sidor jag någonsin besökt förutom msn.

- Jag har HUR MYCKET FRITID SOM HELST just nu, och tack vare ovan nämnda punkter kan jag inte spendera den tiden med att till exempel spela Sims eller läsa på Wikipedia som jag vanligtvis gör.

- Jag har trampat snett MED SAMMA FOT tre gånger på en enda dag, och en av gångerna fick Siri för sig att min plötsliga rörelse (det kallas reflexer för att fånga sig själv när man ramlar...) betydde att jag ville leka med henne, så hon började hoppa på mig. Tack för ditt medlidande, hundjäkel. Sista gången jag trampade snett ramlade jag faktiskt. När jag gick längs vägen. PERFEKT LÄGE FÖR ATT FALLA!  Så jag ramlade som en pannkaka och trodde jag hade vrickat foten tills den slutade värka så farligt efter ungefär TRE TUSEN STEG AV SMÄRTA.

- Jag försökte just sätta min startsida till "gloogle.se".

Dessa punkter bevisar att någon högre makt konspirerar för att krossa mig innan jag kan ha min låååååånga hemmavarande håltimme i morgon. Jag tänker inte resa mig från den här stolen igen förrän jag absolut måste. Med min tur lär jag väl bara ramla och bryta lårbenshalsen OCH lårbenet OCH smalbenet OCH ryggraden om jag väl försöker stiga upp.

DING DONG, THE WITCH IS DEAD!
Which old witch?
The wicked witch!

Och med "witch" menar jag "min dator", och med "dead" menar jag "komatös" eller åtminstone döende. Kort sagt, min kära PC har bitit i gräset, kastat in handduken och gått till de sälla jaktmarkerna, om man nu kan säga att en gammal teknikpryl har några sådana.

Jag är nu i djup chock. Så djup, faktiskt, att jag började öppna min Varma koppen-påse INNAN jag ens värmt vattnet. Så djup är min sorg. Nej, jag har förresten inte lärt mig att kontrollera Teh Intarwebz med min hjärna, jag skriver detta från mina föräldrars dator, som jag kontrollerat med min hjärna till att ge mig en egen användare (så skojigt det vore om jag satt på min pappas användare och han kollade sin historik och upptäckte att han tydligen googlat "Ding-Dong! The Witch is Dead!" samt "komatös"...).

Jag minns min dators död som om det var igår, vilket det också var. Jag satt och lyssnade på Spotify. Sounds Like a Melody vill jag minnas att det var, vilket är en högst respektabel låt att lyssna på om man fick för sig att lyssna på Alphaville och inte kände för Forever Young. Det tyckte dock inte min dator, för den bestämde sig för att kola vippen. Detta är i sig inget nytt, den brukar kola vippen minst en gång om dagen numera (vilket är anledningen till att jag är så "extremt" chockad över att den slutligen dog på riktigt) men den här gången var det en kolavippning av "jag tänker börja lukta som din gamla brödrost efter att du inte skakat ur smulorna från den, biatch!"-typen, och inte av den vanliga "jag är en stor fet drama queen så jag tänker starta om mig själv nu bara för att jag kan, biatch!"-typen. Kort sagt, min kära gamla dator luktade lite mystiskt. Jag fick panik, började undra om den skulle fatta eld eller nåt, men när jag koppade ur den fortsomfasen och öppnade upp den (Se? Jag HAR erfarenheter av kirurgi! Detta borde hjälpa mig att bli läkare, yes?) så såg jag att den såg helt normal ut. Till och med ovanligt icke-dammig. Däremot anfölls mina näsborrar av den hemtrevliga och potenta aromen av bränd plast när jag mosade ner fejset i lådan för att kolla närmare. Så ja, den har helt enkelt slutligen stekt ut sig själv. Det var väl det logiska steget efter att ha stekt sitt grafikkort och påbörjat stekning av sitt ljudkort.

Men jag bestämde mig inte för att dödförklara den bara för att den luktade bränt, åh nej. DET gjorde jag först när jag upptäckte att den numera inte ens startar fläktarna när jag försöker starta den; det enda som händer är att några lampor på framsidan börjar blinka lite uppgivet.

BAJSGREJ.

Okej, jag ÄR lite överraskad. Kunde den inte ha väntat med att möta sin skapare tills jag åtminstone sparat ihop till en ersättare? Så ljuvligt. Nu om någonsin är jag evigt tacksam för min paranoida vana att spara alla mina fanfics på ett USB sedan min FÖRRA dator dödade alla mina gamla wordfiler för några år sen eller så. Däremot är jag inte fullt lika glad över det faktum att DEN DÄR JÄKLA DATORN HAR ALLA MINA LÖSENORD SPARADE OCH NU MINNS JAG DEM INTEEEEEEEEE. Fasen, jag vet inte ens VAD det är jag har blivit av med nu, för jag minns inte allt skit jag hade på den där hårddisken.

Och vad ska jag göra nu då? Jag behöver en ny dator men hur ska jag ha råd med det då? Om jag offrar hela kommande månads studiebidrag har jag cirka 4100 kronor på mitt sparkonto (jag trodde jag hade sparat mer än så men jag kanske hallucinerade), och vart räcker det? Ingenstans, that's where. Och jag vägrar köpa nåt billigt crap som jag ändå inte kan använda till nåt vettigt bara för att jag är desperat. Så vad gör jag nu?

Om nån av er är en hemlig miljonär som har välgörenhet mot fattiga studenter som hobby så är detta ett bra tillfälle att upplysa mig om det.